Läser OPINION på Dagens hemsida att man efterlyser ett tydligare herdeskap hos församlingsledare - detta förvånar mig. En av artikelförfattarna har skrivit böcker om församlingen, populära böcker dessutom - jag har sålt flera... Och det gör mig lite förvånad, att det är just herdeskapet som efterlyses. Visserligen lyfter de fram perspektiv på herdeskapet som är viktiga - livsviktiga för församlingen. Men idag när flera församlingar har allt färre anställda som kan lägga mycket tid på församlingen, är jag högst tveksam till att det är just herdeskapet som vi behöver lyfta fram.
Det är inte så att jag inte tror på herdeskapets betydelse. Men som jag ser det är det den egenskap som ensidigt lyfts fram i etablerade församlingar under allt för lång tid. Herdar tenderar att ta hand om flocken - sätta dem så högt att man är rädd för förändringar. Förändringar som vi så väl behöver i en tid av förändring - överallt utom i kyrkan, känns det som. När då ledarskapet komprimeras tror jag att församlingens medlemmar själva kan sköta just herdeskapet bättre än något av de andra så viktiga ledarskapegenskaperna.
Men framför alllt bör vi sluta se egenskaperna som konkurrenter. Att vi vill ha herdeskap i församlingen är ju ingen motsats till att vi vill ha egenskaper som bättre främjar den rörlighet vår tid behöver. Men frågan är vad som ska prioriteras i de - eller den - betalda tjänsten. Och där bör herdeskapet, efter flera års överprioritering, få stryka på foten.
Intressant..vilken gåva vill du se mer av, och hur ska den uttryckas idag, tänker du? Nyfiken:-)/AL
SvaraRaderaJag vet inte riktigt, faktiskt. Men jag tror vi behöver ledare som vågar ta strid för det de tror på. Oavsett vad det är. För man leder inte en församling som man gjorde tidigare. "Flocken" är inte lika villig längre. Jag tror vi vanliga medlemmar behöver få känna att vi vet vart vi är på väg.
SvaraRaderaPersonligen tycker jag framtidsutredningen vi gjort i vår församling är lite av ett spektakel. Det känns som om den bottnar i ett ledarskap som är helt obeslutsamt :-(sorry). Jag tror inte det går att få med alla, och då är det bättre att man får ta ställning än att man blir fryst ut genom att inte längre känna igen sig.
Vi har på många sätt en härlig församling, men vi tappar också medlemmar - samtidigt som ingen riktigt vet vart vi är på väg. Läs gärna min gamla blogg igen: http://bokhandlarnviddomen.blogspot.com/2008/10/kris-i-svensk-kristenhet-ledarskapets.html
Detta blev lite långt, utan att riktigt svara på din fråga... Får nog anledning att svara i bloggen någon gång senare.