Har den senaste veckan drabbats av en trötthet som gått djupt. Jag har börjat tröttna på åsikter - åsikter som inte leder någonstans.
Om vi generaliserar lite tycker jag man kan se en utveckling som inte bådar gott. Vi har vår föräldrageneration som levde livet som det var. Det fanns inte mycket utrymme för förändring - och jag pratar nu om mellankrigsgenerationen. Efterkrigsgenerationen, trötta på föräldrarnas likgiltiga attityd, jobbade för förändring för allas bästa. Min egen generation klagar mest. Om vi gör någon förändring är det för vår egen skulle, av ren egoism. Men generationen efter oss - cynikerna - kan inget annat än att ha åsikter - om allt! Därav alla stand-upare - åsiktsmaskiner som kanske, i vissa ovanliga fall, roar men inte förändrar ett dugg. Precis som cynikerna - det enda de åstadkommer är trötthet. Kritiken är inte man konstruktiv, bara cynisk.
Jag funderar på vad det blir av mina egna barn, eller deras generaton, efter detta. Åt vilket håll går reaktionen. Ger man upp helt eller kommer en mer positiv reaktion. Och som utvecklingen är så är ju mina barn egentligen ett par, kanske tre steg efter cynikerna. Cynikerna är ju redan 30+. Och vad gör jag av min kritik - förmår jag komma vidare och bli kreativ. Kommer cynikerna att tillåta det eller måste jag befria mig och min generation från deras inflytande för att kunna bli kreativ. Är det vårt ansvar att väcka cynikerna - eller kan vi hoppas på att de växer upp och själva inser sitt destruktiva beteende?
Obsservera att detta inte är en åsikt utan ett observerande :-)
Jag vill inte på något sätt vara cynisk, men det är nog kört med oss cyniker 30+.
SvaraRaderaEller för att citera min favorit-Rocky-strip:
"Var inte så j--a cynisk!"
"Jag är inte cynisk, jag är synsk och jag ser att allt kommer att gå åt h---e!"
Men i övrigt tror jag på din sista mening men inte som antingen/eller utan med ett och emellan. Ditt ansvar att väcka, men vi cyniker måste växa upp och inse vårt destruktiva beteende.
Det sura är dock att "sent ska syndaren vakna".
Filip: Varför känner du dig träffad ;-)
SvaraRaderaDet är intressant att du håller med utan protester, men så är du också väldigt ärlig på denna punkt, och har alltid varit. Det är befriande, tycker jag.
Vore intressant om vi kunde hitta en väg vidare tillsammans - cyniker och klagande egoister...
Vilket friskt uppvaknande - ja, fram för mindre snack och mer verkstad! (nå´t iaf jag behöver).
SvaraRaderaMen du, jag sakande 20+ -arna i din analys.. Jag tror nämligen de är de största hoppet. Och 12-åringarna som ser upptill dem anar jag blir räddningen.. Det finns en ådra av handlingsbenägna unga som inte bara tycker saker utan också är beredda att leva alternativa liv. Tänk om vi skulle ta efter dom:-) De impar på mig!
Men måste samtidight erkänna att utan cynismen,iaf som den uttrycks hos dej Filip, skulle det bli bra trist. Så små-cynta lite då och då så håller ni oss andra på gott humör../AL
Låt oss hoppas... och ja - alla behövs, även cynikerna (i lagom mängder och med högar av självdistans:-)
SvaraRadera