Gudstjänst igen

Det var visst fel tid att börja blogga. I morgon ska en liten trycksak från Arken inför jul vara klar. Jag har slitit som ett litet djur en tid med den, och dessutom firade vi Benjamin 9 år i går. Han fick ett Wii så nu har jag träningsärk i hela ryggen (boxning sliter olika beroende på vem man låtsats att man boxas mot:-)

Idag har jag spelat på gjt igen. Det är alltid kul, och extra nyttigt är det när det som idag är hel ensemble - då kan man inte göra lite som man vill...

Det var en av de internationella vännerna som predikade. Jag har länge undrat varför de fortsätter gå hos oss när deras längtan så tydligt är annorlunda än vår. Jag tycker det är roligt och jag är lite stolt över att vi har tolkning varje söndag. Men jag tycker samtidigt det finns ett kulturellt problem. Jag menar, om jag åker till Egypten måste jag lyssna in samhället och anpassa mig till det om jag ska få genomslag. Tycker kanske att det ibland sagt och gjorts saker från de internationella vännerna som inte varit kulturellt relevant - men å andra sidan lyckas en hel del av våra egna med det också.

Problemet idag var inte kanske främst vad som sas utan hur det sas - eller egentligen inte mer än en ren pedagogisk fråga. För visst är det svårt att inte hålla med om att vi är ljumma (Upp. 3:14ff), men vad uppnår man genom att köra ner det i halsen på oss, även om det gjordes med värme och sann önskan om att nå igenom. Budskapet var sant och uppriktigt och analysen över tillståndet och lösningen var det inget större fel på. Men hur ska jag ta mig till det utan att gå tillbaka till att bli den där hårda, radikala - "jag är bättre än er" kristne?

Dessutom finns en del frågor som inte blir besvarade genom att bara köra på och mena att "det är bara att följa bibeln". Skulle alla oheliga "dö" om vi höll heligheten högt (Apg 5)? Och skulle alla bli friska om vi bara bad mer? Skulle alla problem lösas om ledarskapet bara löste det och sedan koncentrerade sig på bön och bibelläsning igen (Apg 6)? Jag tänker på de församlingar som verkligen försöker och som känns bra på många sätt i sina strävanden och som man inte skulle anklaga för att inte vara varma och andefyllda - har de svaren på mina frågor? Blir alla friska där och dör alla oheliga? Vad gör vi av det?

Det var dock träffsäkert, modigt och som jag tyckte ganska "festligt" att han kritiserade ledarskapet i församlingen för att hellre ha dialog än att lösa problemen - och därmed ta tid från det viktigaste (Apg 6:4). Jag tror inte på demokrati i den form vi har det idag - den kommer att döda församlingen aktivt. Men det kanske är positivt - då hinner den inte självdö...

Men tillbaka till det han sa som inte var fel men som ändå är ett problem. Om vi vill vara en församling som tror på bibeln som Guds hela ord (vilket måste definieras) så måste vi ta tag i problemtexterna och fundera över dem. Vad gör vi av mina frågor ovan och hur predikar vi detta? Och vem ska få predika och när? Jag menar - detta är alla helgons helg, och inte för att jag är så bunden till kyrkoåret men vissa hänsyn måste man kanske ta - tycker jag.

Kontentan då? Vad gör jag av detta tunga budskap? Lever på som vanligt eller tror jag att det berör mig? Tror jag att människor går förlorade? Tror jag att jag går förlorad om jag inte gör något? Är det inte så att jag relativerats och inte ser vägen tillbaka, även om jag någonstans tror att Bibelns (hela) budskap är sant - och därmed borde leva annorlunda? Ska jag ge upp helt eller försöka hitta en ny väg framåt - och vilken är den i så fall? Verkar som om jag har en del att skriva om i alla fall...