Ledde gudstjänsten idag igen. Som vanligt är det en process fylld av kval. Man ska hålla ihop något man inte haft någon större påverkan på i förväg. Idag dessutom med nattvard, något jag alltid bävar inför. Det är så svårt att forma det till något äkta i en mötessituation. Tycker att nattvarden gör sig bäst runt matbordet - där den kommer ifrån. Vi har dessutom gett utrymme för att doppa, vilket omöjliggjort allt annat än nattvardsgång. Vi kan inte gärna skicka dubbla kalkar eller be de som vill doppa sitta på ena sidan av möteslokalen. Tack och lov hade man köpt oblater så att vi slapp smörgåsrånen (gissa var?:-)
Ska jag vara ärlig, så hade jag helst stannat hemma i sängen. Märkligt vad liten och svag man kan känna sig ibland. Men trots detta, och att jag verkligen blev sliten hit och dit före gudstjänsten av alla önskningar som faller över en, så var känslan av att Gud var med och spred sin frid i lokalen uppenbar - åtminstone från min horisont. Att jag sedan inte hörde CZ predikan för att jag redan förberedde nattvarden, är en annan sak.
Innan vi åkte till kyrkan fick jag frugan att lova mig att tvinga mig tacka nej till fler tillfällen att leda gudstjänst, men nu är jag inte lika säker. Jag kanske kan göra det igen någon gång.
Alla är vi små inför en stor Gud och det stora Han gjort...och eftersom du inte vare sig blev utbuad eller utkastade från GTJ så verkar det ju som om ni, du och Han asså, knåpade ihop en bra GTJ till slut..även om du missade predikan!
SvaraRaderaSå ta du och led nån gång till i framtiden...
Relleåhlen
Den som lever får se, men tack för uppmuntran i alla fall. Och visst är det så - inför Gud är vi alla små.
SvaraRaderaStig, du är bra! det borde du känna från din egen magkänsla, här kan inte Gud hjälpa dig.
SvaraRaderaJag känner dig så pass väl att jag vet att du kommer att leda en GTJ någon gång i framtiden.
Puss och kram
"Puss och kram" - hoppas det är du Ullis, men du har lovat att stoppa mig ;-) (hjälp vad jag är bekräftelsesökande! Nåväl, jag erkänner det i alla fall)
SvaraRadera