Efter att ha tittat runt lite och funderat över humanistiska bloggar och inlägg i TV-program och annat verkar det som om ateisterna är de som mest talar om Gud. Intressant. Kolla bara detta exempel - en bok skriven av Patrik Lindfors, (som visserligen mycket snyggt knycklade till mig när jag råkade mena att det borde ligga något i att så många ändå är religiösa - nej, majoriteten behöver inte ha rätt). Själv presenterar han sig som författare till "Gud finns nog inte" och förälder till tre fantastiska pojkar, vilket för mig blir lite tragiskt - hur kan han inte se annat än biologi i dessa barn? Inte för att jag tror att PL vill att jag ska tycka synd om honom - vi känner inte varandra - men trots det tröstar det mig lite att han ändå har ett "nog" med i sin boktitel. Det räcker "nog" för Gud för att PL ska anses troende.
Men vad är det som gör ateister så arga över att religiösa tror på Gud? Varför är det något som måste bekämpas? Tror de verkligen att om det inte fanns religion skulle alla vara lyckliga? Eller att det inte skulle finnas några krig? I ovan länkade blogg skriver Lars
"Många icke-religiösa, dvs. ateister, håller säkert med den som skrev (ungefär):
Onda människor gör onda saker, goda människor gör goda saker, men för att goda människor ska göra onda saker krävs religion."
...eller fotboll, eller krig, eller politik, eller äktenskap, eller föräldraskap, eller skolan, eller pengar, eller...
Är ateister verkligen så blåögda, förlåt blinda? Nej, jag fattar det faktiskt inte. Inte ens lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar