I samband med Jonas Gardells bok "Om Jesus" kom skrev jag ett par inlägg och trodde att jag skulle få energi nog att dra igång en läscirkel kring boken, men av detta blev inget. Jag läste inte ens boken, utan nöjde mig med att ha hört honom föreläsa i Lunds Allhelgona i samband med att han fick sin hederdoktorstitel här i Lund.
Men nu fick jag tag i Anders Runessons bok "O att du slet itu himlen och steg ner - Om Jesus, Jonas Gardell och Guds andedräkt" från Artos förlag (ja - vi säljer den på Arken - klicka på länken), och kände för lite läsning. Inte minst som bibelvetenskapen ligger mig varmt om hjärtat och den historiske Jesus var en viktig del av mitt examensarbete i systematisk teologi. Att författaren är en gammal kursare från teologen (vi läste latin ihop) och dessutom en intressant kyrklig teolog gör det ju inte mindre intressant. Och jag behövde inte bli besviken. För det första visade det sig att jag inte alls behövde ha läst "Om Jesus" för att ha full behållning av Anders bok. Givetvis är det bra om man har viss kunskap om boken och Jonas. Men "O att du..." (om vi kan förkorta Anders bok så) ger tillräckligt mycket insikt i Jonas tankar för att man ska kunna hänga med bra. Vilket leder oss till - för det andra så är Anders bok en mycket pedagogisk genomgång av hur historisk forskning kring Jesus bör gå till och därmed värd sin egen läsning så att man nästan kan ta "Om Jesus" som en fiktiv samtalspartner om man nu inte skulle ha en aning om vem Jonas Gardell är (vem Jesus är bör man dock ha en aning om). För det tredje faller det mig helt i smaken att Anders predikar Jesus och kristendom i "O att du..." Det finns något väldigt befriande i en teologisk bok som vågar ta ställning för och inte bara emot.
Något som jag brottats med och försökt att föra fram vid några tillfällen är det problem vi inom Pingströrelsen (Pr), som jag fortfarande trots allt anser mig tillhöra, har med vår bibelsyn. Om detta har jag skrivit några gånger inte minst här på bloggen så jag ska inte upprepa mig. Men vi måste få en mer balanseras syn på Bibeln om vi ska kunna komma framåt, menar jag. I detta skulle denna bok kunna vara ett redskap. För om Pr har problem med bibelkritik så har vi nog ännu mer problem med den typ av slakt som Jonas ägnar sig åt. Därmed skulle Anders kunna vara våra fienders fiende och därmed vår vän, som hjälper oss att se det goda i en balanserad bibelkritik som tar problemen på allvar.
En tanke som Anders hjälper till att lyfta fram är hur välgörande det är att det inte går att harmonisera synoptikerna och ännu mindre om man ska ta med Johannes. Det faktum att kanoniseringen inte bryr sig om motsättningarna utan låter texterna stå tillsammans, visar på styrkan i en religion som inte har behov av att strömlinjeforma. De många rösterna stärker snarare vittnesbördet. Det Anders säger om att den historiska Jesus inte är nog för kyrkan är också mycket bra. Det fäller ju hela Jonas projekt liksom - även om det inte är främst därför som det är så bra. Det hjälper inte hur väl vi än vaskar fram den historiske Jesus för det är inte honom kristendomen handlar om. Kristendomen handlar om mer än så - andens fortsatta arbete i och genom Kristi efterföljare.
Jag ska inte skriva mer än då - läs boken. Detta inlägg är inte tänkt som en recension eller genomarbetat resumé - jag vill bara kort hålla fram bokens styrka och försöka få er att läsa den. Om ni köper den via Arken blir jag givetvis extra glad. Men det viktiga är att ni läser den och sprider den bland alla som haft/har problem med den typen av kritik som kommer av självpåtagna exegeter likt Gardell - här finns en skön och seriöst bra grund att luta sig mot, vare sig man är teolog, pastor eller bara intresserad bibelläsare. För inte minst in om Pr behöver vi komma fram till en mer nyanserad bibelsyn för att vår sk bibeltro ska bli trovärdig. Som det är idag hänger den över oss som en klyscha från fornstora dar då det det gick bra att vara oreflekterad - det håller inte längre. Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar