Min första tanke när jag läser Nils-Eije Stävares insändare "Inga exklusiva löften för judar i Nya testamentet" i Dagen den 23 juni 2010 är att det här kommer reta många. Det andra är att han kan inte få bli oemotsagd. Det tredje är att han kan inte vara pingstvän. Och för det fjärde skrämmer det mig... Detta är den klassiska ersättningsteologin: "Ledsen judar, ni är ute. Bra försök, men ni misslyckades. Nu satsar jag på hedningarna istället". Så blir judarna den felande länken, som man helst stoppar in i ugnarna och bränner upp. Läskigt, eller hur.
Och det värsta är att jag inte överdriver - det är så det har gått till. Om och om igen under hela historien. Det hjälper inte att Stävare skriver: Talet om ersättningsteologi, där den kristna kyrkan skulle ha övertagit - ersatt - Israels roll, är ur teologiskt perspektiv rent dravel och snömos. Det handlar om likställdhet -om likställighetsteologi - om lika och gemensamma villkor inför Gud. För det är likväl just detta som är problemet med Stävares resonemng. Det blir historiens otäcka ersättningsteologi, vilket han också ger uttryck för: Ur kristet teologiskt perspektiv är därför judendomen som religion under tiden efter Kristus ytterst ett trots mot Guds frälsningsplan.
Men är det inte så då? Har inte kristendomen ersatt judendomen som exklusiv skara? Men kan man påstå det om läst romarbrevet? 11:28Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. 29Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse. Poängen är att judarna har burit/bär Guds kallelse att vara hans folk. De är/blir inte frälsta "i kraft av sin judiskhet" utan i kraft av löftet till fäderna. Rom 11 igen: 25Bröder, för att ni inte skall förlita er på ert eget förstånd vill jag att ni skall känna till denna hemlighet. En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. 26Men då skall hela Israel bli räddat, som det står skrivet: 'Från Sion skall befriaren komma och ta bort all synd från Jakob. 27Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder'. Genom detta Guds handlande blir även judarna beroende av frälsningen genom nåd, inte genom gärningar, inte genom lagen.
Jag håller med om att en del som talar väl om det judiska folket som Guds folk och strävar efter dialog snarare än omvändelse går lite långt. Jag tror att även judar behöver Jesus, där får man ge Stävare rätt. "Livrem och hängslen" är ett enastående töntigt sätt att uttrycka det på, men det är - om nu evigheten vore det enda som räknades i religionen - precis det judarna har, tack vare löftet. Paulus talar om en del av judarna som förstockade, vilket innebär att de inte ser. Att Gud inte låter dem se. Och det är till vår räddning. Är det då fel att de håller fast vid det som Gud en gång gav dem som uppdrag? Kan judendomen som religion då vara ett trots mot Gud? Vad skulle alternativet vara om man vill var trogen Gud? Ur detta perspektiv är dialogen ett försök från kristna att säga till judar: "Om ni inte vill bli kristna, så var åtminstone goda judar". Och vi har massor att vinna för egen del i den dialogen.
När jag sedan Googlade på Stävare och såg att han är pingstvän och dessutom lärare inom våra skolor, blir jag djupt bekymrad. Det han ger röst åt är en otäck avart av kristendom som jag trodde inte alls fanns inom Pingst. För mig har det aldrig varit ett problem att judarna är Guds folk och Jesus är den enda vägen till Gud, för han var jude. För mig är det självklart att Bibelns uppmaning att be för Israel även gäller Israel av idag. Inte så att allt de gör är bra, men vi ber för dem. Välsignar dem. Och om inte för något annat så för den stora skuld vi har till dem för all den smärta som åsikter likt den Stävare ger uttryck för har åsamkat dem.
Jag blev glad när jag läste Nils-Eije Stävare debattinlägg.
SvaraRaderaCitat” Synen på judarna som Guds fortsatta egendomsfolk har dessutom gjort inte minst frikyrkofolk ytterst enögda i synen på staten Israels agerande politiskt och militärt. Man har haft och har en helt annan rättvisemåttstock vid bedömningen av Israel jämfört med andra länder. Bilden av en rättvis, alla älskande Gud, hotar att krackelera genom detta synsätt. Slut citat
Jag tycker det är ett fattigdomsbevis hos att Pingströrelsen inte förmår föra en öppen teologisk debatt i hur man skall se på staten Israel, man har stelnat till i en världsbild som gällde 1948 och är oförmögen att ta in lidandet som den Israeliska ockupationen orsakar. Finns modet att påbörja den resan? Nils-Eije Stävare debattinlägg kan bli en börja på den resan:
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2010/06/debatt-i-dagen-2.html
Nej, jag håller verkligen inte med om att Stävares inlägg är en bra start på resan mot en öppnare och mer balanserad syn på staten Israel. Den går ju åt helt motsatta hållet, dvs till att få även kristna att ha en snedvriden syn på judarna som de enda skyldiga till förhållandena i de palestinska områdena. Men den stora frågan är väl om det öht finns en balanserad syn???
SvaraRaderaLika bekymrad som du Stig skriver att du är över den uppfattning som Nils Eje Stävare ger uttryck för, lika bekymrad är jag för alla de som har denna enögda uppfattning om att staten Israel- det judiska folket- skulle vara exklusivt utvalda.Jag tycker att din kritik mot Stävare är onyanserad, men du har naturligtvis rätt att ha din uppfattning. Vad jag tycker är allvarligt är att Pingstvänner och inte minst Livets Ord medverkar till att förvärra den konflikt som råder genom att framhålla den teologiska hållning som du ger uttryck för. Judar och hedningar är likvärdiga. Guds löften är inte exkluderande utan inkluderande. Jesus har brutit ner skiljemuren. Det är i alla fall min tro.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaDu skriver: ” Jag tror att även judar behöver Jesus” och jag vill svara på det.
Hur man ska leva för att möjliggöra så att Skaparen i Hans nåd förser med Sin förlåtelse står det om i den judiska Bibeln och undervisades också av första århundradets Ribi Yehoshua [1] - från Nasaret. Hans namn förvrängdes sedan till Jesus.
Den judiska Bibeln – t.ex. ”Hesekiel” 18 utlovar att Skaparen i Sin nåd ska ge Sin förlåtelse till dem och endast dem som gör sitt uppriktigaste att hålla direktiven i ”Moseböckerna”.
Skaparen kan inte ljuga och ändras inte, såsom det står skrivet i Malakhi 3:6 i den judiska Bibeln!
Ribi Yehoshua – Messias - levde och praktiserade direktiven i ”Moseböckerna” med ett uppriktigt hjärta, han dog oskyldig och blev ett offer. På grund av detta kan den perfekta Skaparen ge Sin förlåtelse för de tillkortakommanden (i att hålla direktiven i ”Moseböckerna”) hos alla de som gör sitt yttersta i att följa Skaparens direktiv i ”Moseböckerna” (i enlighet med vad som står i ”Hesekiel” kapitel 18 (på hebreiska)) i den judiska Bibeln; samt hos dem som har medvetet brutit mot ett direktiv i ”Moseböckerna” - t.ex. brutit mot förbudet att äta fläsk - och upphör med sin överträdelse och istället börjar göra sitt bästa att praktisera alla direktiv i Moseböckerna icke-selektivt till det bästa av sin förmåga.
Det som står i den judiska Bibeln och det som första århundradets Ribi [Ribi var hans titel] Yehoshua –Messias- från Nasaret undervisade strider således mot den kristna frälsningssynen förespråkad på denna blogg. [not 1]
Att leva på det ovan beskrivna sättet ända tills man dör implicerar att den perfekte Skaparen kommer att fortsätta att ge Sin förlåtelse under hela ens liv, vilket kommer att innebära en fortsatt relation med Honom, vilket leder till himmelriket. Emedan att inte leva på det ovan beskrivna sättet, inte leder till himmelriket enligt Hesekiel kapitel 18 och enligt Ribi Yehoshuas – Messias – undervisning.
Ribi Yehoshua undervisade att man måste göra sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna” för att Skaparen i Sin nåd ska förlåta, vilket kommer att leda till evigt liv. I den aspekten man dör från sina egna begär, man gör det som Skaparen vill => evigt liv. I judendom finns ingen ”en gång frälst, alltid frälst”… Ovanstående har ALLTID varit sättet för att vidhålla en relation med Skaparen och att för att i Hans nåd få ta del av Hans förlåtelse. Skaparen kräver av hela mänskligheten --- inte endast judarna – att de praktisera direktiven i ”Moseböckerna” icke-selektivt [not 2]
Skaparen har redan stipulerat sina krav i 5 Mosebok 6:4-9 och befallt att ingen får lägga till eller ta bort från dem i 5 Mosebok 13:1; en person som gör det är en falsk profet ”5 Mosebok” 13:2-6. Att bekänna Jesus som herre strider emot Torah. Att skilja åt, Ribi Yehoshua var en människa, ingen ”inkarnerad människo-gud”; Han uppmanade mnskr att be till Skaparen inte till Jesus.
Noter:
1.Netzarims hemsida
2. Länk
Ledsen att jag återkommer efter så lång tid men jag är inte så aktiv på min blogg - och inte så konsekvent i vad jag vill med den. Men what the hey - det är ju min blogg :-)
SvaraRaderaNåväl, Rolf, nej judarna är inte exklusivt utvalda, men vi är inkluderade utan att exkludera judarna. Det är poängen. Om min kritik mot Stävare var onyanserad skulle historien se annorlunda ut. Men det är just den teologi Stävare framför som möjliggjort förföljelsen mot judar, vilken aktivt förts eller passivt tillåtits av kyrkan.
Och Anders - ja du... Du får ursäkta om jag har svårt att ta dig på allvar. Om du kan förstå en haltande analogi så känns det som om du, när vi diskuterat om AIK har rätt avbytarbänk, försöker omvända oss att bli Djurgårdare - vilket vi inte i vår vildaste fantasi ens överväger... Jesus for president!