Jag har bara ett kapitel kvar i en bok som jag tror kommer att betyda en hel del för min syn på ballansen mellan skapelse och evolution. Faktum är att jag under en lång tid velat få koll på vad det är som gör att många kristna hånar andra kristna som inte tror på Darwinismen. För mig har det aldrig funnits något behov av evolutionen. Jag har uppfattat den som något ateister behöver ta till för att ha en förklaring till livets uppkomst. Men jag har alltid tyckt att det är en närmast löjlig teori. Så när troende människor ställts sig bakom den har jag mest betraktat dem som eftergivna, trossvaga människor som inte vågar annat än att vara politiskt korrekta. För det har ofta varit i just politiskt korrekta kretsar som den inställningen funnits. Och jag gillar inte kristna som är politiskt korrekta för att de tror att de måste - jag tycker synd om dem...Samtidigt har jag känt ett behov av att försäkra mig om att inte avvisa evolutionen på felaktiga grunder. Har faktiskt funderat på om man kunde ha en församlingskväll med en ballanserad evolutionist som kan berätta vad som är ovedersägliga bevis för evolutionen - om det nu finns några.
Så dök denna bok upp. USA:s nye hälsominister och en av de största forskarna i världen på genetik, blev kristen för att han insåg att han som ateist ändå ärligt måste ställa frågan om tron. Och han fann Gud, den kristna Guden som jag också tror på. Men utan att ge upp sin syn på evolutionen. Och det är mycket intressant och utmanande. Det är inte bara en åsikt utan ett underbyggt ställningstagande. Fascinerande...
Jag får erkänna att jag är inte helt övertygad. Jag har inte kompetensen att bedöma Collins bevis. Men jag tar till mig att Darwinismen är en teori, inte i bemärkelsen kanske sant, utan i bemärkelsen en sanning att bedöma världen utifrån. Däremot gillar jag inte att Collins för krig mot kreationismen och Intelligent design på det sätt att han nästan utsätter dem för sitt förakt. Jag tror inte det är en framkomlig väg om hans vilja är att få med dem - eftersom det bara skapar en vilja till opposition. Som den hos Anders Gärdeborn, talesman för föreningen Genesis, som har vissa poänger i sin insändare i Dagen den 7 oktober. Och det är möjligt att Gärdeborn har rätt - jag vet inte. Det skulle vara så lätt att ta till sig det han säger och fortsätta hävda kreationismen, men Collins har skakat mina fundament för djupt. Jag är numera en skapelseagnostiker. Vi får väl se hur länge det håller... men läs boken!
