Ok, detta var verkligt länge sedan, men det har varit lite annat - som man säger. Men jag läste på morgonen Tommy Dahlmans inlägg om bibelsyn - hittade länken via twitter (där ni hittar mig som stigprecis)
Och jag måste kommentera detta ämne igen, för hans inlägg lämnar så många frågor. För det som Tommy verkar förespråka är en naiv inställning - bara vi använder Bibeln som inspiration och kraftkälla, med Andens ledning, försvinner alla problem. Det tycker jag är lika kortsynt som kvinnan i berättelsen Dahlman använder, som rev ut alla texter som prästen sa inte var att lita på. Då sitter vi snart med enbart en trosbekännelse. Trosbekännelsen som begränsning avskaffade pingstpionjärerna för att man hade Bibeln - den enda trosbekännelse man behövde. Men detta ledde till att Bibeln blev ett objekt för tron, och att ha den typen av fyrenighet är inte heller lösningen. För Bibeln är inget vi tror på, det är något vi tror med. Den är ett vittnesbörd om Ordet som blev kött och tog sin boning bland oss. Och Jesus kan inte begränsas till Bibeln. Det skrev ju t o m evangelisten Johannes i sin sista vers: "Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas."
Och på samma sätt kan inte Ordet begränsas till den jordiske Jesus. Detta gör Bibeln till en ganska begränsad skrift, nedskriven av felbara människor - som du och jag. Ändå är det det enda dokument vi har som går tillbaka till ögonvittnen och den första kristna tiden. Så den är samtidigt så mycket mer än bara en inspirationskälla. Vi kommer inte runt Bibeln, vi kan inte riva ut blad. Men vi kan heller bara läsa den rakt upp och ner och säga - detta är vad vi tror på. Dahlman ger i sitt blogginlägg sken av att vara rädd för att en teologi som ifrågasätter och problematiserar gör oss till bibelanalfabeter. Jag tror att den teologi som Dahlman här företräder gör oss till bibelidioter (ursäkta uttrycket) och bibelfanatiker - i värsta fall idoldyrkare. Vi gör NT till en ny lag, som vi följer istället för att följa Jesus Kristus - vi blir en ny sorts fariséer, värre än den förra som i alla fall kunde och ville diskutera. Och på vad grundar jag min fruktan? Jo, på mig själv - jag har varit där och vill inte tillbaka. Jag tar hellre osäkerheten och frågorna. Jag litar på att gemenskapen och Anden leder oss rätt. Och när vi vandrar, låt kärleken vara vårt rättesnöre: Kärleken är lagen i dess fullhet...
