Judarna och frälsningen

Min första tanke när jag läser Nils-Eije Stävares insändare "Inga exklusiva löften för judar i Nya testamentet" i Dagen den 23 juni 2010 är att det här kommer reta många. Det andra är att han kan inte få bli oemotsagd. Det tredje är att han kan inte vara pingstvän. Och för det fjärde skrämmer det mig... Detta är den klassiska ersättningsteologin: "Ledsen judar, ni är ute. Bra försök, men ni misslyckades. Nu satsar jag på hedningarna istället". Så blir judarna den felande länken, som man helst stoppar in i ugnarna och bränner upp. Läskigt, eller hur.

Och det värsta är att jag inte överdriver - det är så det har gått till. Om och om igen under hela historien. Det hjälper inte att Stävare skriver: Talet om ersättningsteologi, där den kristna kyrkan skulle ha övertagit - ersatt - Israels roll, är ur teologiskt perspektiv rent dravel och snömos. Det handlar om likställdhet -om likställighetsteologi - om lika och gemensamma villkor inför Gud. För det är likväl just detta som är problemet med Stävares resonemng. Det blir historiens otäcka ersättningsteologi, vilket han också ger uttryck för: Ur kristet teologiskt perspektiv är därför judendomen som religion under tiden efter Kristus ytterst ett trots mot Guds frälsningsplan.

Men är det inte så då? Har inte kristendomen ersatt judendomen som exklusiv skara? Men kan man påstå det om läst romarbrevet? 11:28Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. 29Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse. Poängen är att judarna har burit/bär Guds kallelse att vara hans folk. De är/blir inte frälsta "i kraft av sin judiskhet" utan i kraft av löftet till fäderna. Rom 11 igen: 25Bröder, för att ni inte skall förlita er på ert eget förstånd vill jag att ni skall känna till denna hemlighet. En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. 26Men då skall hela Israel bli räddat, som det står skrivet: 'Från Sion skall befriaren komma och ta bort all synd från Jakob. 27Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder'. Genom detta Guds handlande blir även judarna beroende av frälsningen genom nåd, inte genom gärningar, inte genom lagen.

Jag håller med om att en del som talar väl om det judiska folket som Guds folk och strävar efter dialog snarare än omvändelse går lite långt. Jag tror att även judar behöver Jesus, där får man ge Stävare rätt. "Livrem och hängslen" är ett enastående töntigt sätt att uttrycka det på, men det är - om nu evigheten vore det enda som räknades i religionen - precis det judarna har, tack vare löftet. Paulus talar om en del av judarna som förstockade, vilket innebär att de inte ser. Att Gud inte låter dem se. Och det är till vår räddning. Är det då fel att de håller fast vid det som Gud en gång gav dem som uppdrag? Kan judendomen som religion då vara ett trots mot Gud? Vad skulle alternativet vara om man vill var trogen Gud? Ur detta perspektiv är dialogen ett försök från kristna att säga till judar: "Om ni inte vill bli kristna, så var åtminstone goda judar". Och vi har massor att vinna för egen del i den dialogen.

När jag sedan Googlade på Stävare och såg att han är pingstvän och dessutom lärare inom våra skolor, blir jag djupt bekymrad. Det han ger röst åt är en otäck avart av kristendom som jag trodde inte alls fanns inom Pingst. För mig har det aldrig varit ett problem att judarna är Guds folk och Jesus är den enda vägen till Gud, för han var jude. För mig är det självklart att Bibelns uppmaning att be för Israel även gäller Israel av idag. Inte så att allt de gör är bra, men vi ber för dem. Välsignar dem. Och om inte för något annat så för den stora skuld vi har till dem för all den smärta som åsikter likt den Stävare ger uttryck för har åsamkat dem.

Homosexualitet, demokrati och åsiktsfrihet

Ett radioprogram och så är drevet igång. Dagen har givetvis tagit upp frågan. Det värsta i det är att man redan innan utredarna ens satt sig in in frågan kommer hotet om att betala tillbaka pengar upp. Vad är det, om inte riktigt ful maktutövning... utpressning: Nu säger ni som vi vill annars kommer vi ta tillbaka våra pengar.

Okej, låt mig först göra klart att rubriken till trots handlar detta inte om min syn på homosexualitet. Jag har fått min förenklade bild betydligt reviderad under senare tid, av en mängd orsaker. Kanske återkommer jag till det... nu handlar det om drevet. Om den intressanta frågan om det är möjligt att ha olika åsikter. Och om varför vissa grupper utsätts för hårdare åsiktsregistrering än andra. Varför får inte religiösa människor ha åsikter och sätta upp gränser? Varför är det konstigare än att man blir utesluten från moderaterna för att man tror på Marx idéer? Eller inte får vara med och spela fotboll om man har skridskor på sig?

Nu tycker ni att jag banaliserar men det tycker faktiskt inte jag - jag menar allvar! Varför får man inte ha olika åsikter om sexualitet utan att ses som odemokratisk? Eller kön? Eller - håll i er nu - nationalitet? Varför skulle det vara okej förtrycka de trångsynta? Är inte demokrati att vi har olika åsikter och att man går samman med alla goda krafter för att lyfta fram sina goda åsikter - till skillnad från andras dåliga, men utan att förtrycka. Är det inte förtrycket i sig som vi vill komma åt i en demokrati, inte människors val eller rätt att tycka som man vill?

Ett par exempel på människor som gått samman kring en gemensam idé utan att låta andra olikheter stå i vägen: Jesusmanifestationen och Fotbolls-VM. Pingstvänner och katoliker i samma demonstrationståg, Nord- och Sydkorea i samma turnering. Ni fattar vad jag menar - här skulle man kunna spinna på mycket...

Givetvis ska Ungdomsstyrelsen utreda om det förekommer förtryck mot homosexuella - men att tycka att homosexualitet är synd är inte det samma som att förtrycka homosexuella - lika lite som att man inte kan tro på Marxisms och vara moderat eller spela fotboll med skridskor på fötterna - lika lite!

En intressant fråga att ställa sig när man sätter sina gränser och har sina åsikter är hur det drabbar den andra är - och detta borde även ungdomsstyrelsen tänka på - "hur drabbar detta de vi inte tycker som om vår åsikt blir i ensam majoritet? Vad händer med dessa människor då?" En fråga för alla som bildar grupper och sätter gränser!

En annan fråga är om vi som kristna ska vilja ha statsbidrag - men i en sann demokrati borde det inte vara något problem ;-)