Bibeln igen

När man läser en text man själv skrivit efter att det gått så lång tid att man inte riktigt minns den, då är det som om texten lika gärna kunde vara någon annans. Man kan fundera på vad man menade eller på vad man egentligen ville - och ibland, ibland undrar man var om det verkligen var man själv som uttryckte så utomordentliga idéer :-) Är budskapet uppfordrande har man svårt för att värja sig, för man måste ju faktiskt lyda sig själv.

När jag läser igenom min tidigare blogg om Bibeln, kallad Bibelkritiken märker jag att det saknas något - en reflektion kring inspirationen. Vi kallar Bibeln för Guds ord, men vad innebär det? Vad innebär det när Paulus skriver till Timotheos att varje bok i skriften är inspirerad av Gud? Vari består denna inspiration - tror jag?

Givetvis tror jag att Bibeln är något mer än "bara" det tidigaste och viktigaste vittnesbördet om Guds gärningar i historien. För i så fall skulle ju Bibeln skrivas hela tiden. Jag tror att det är i en bemärkelse ett färdigt dokument, en helhet. Jag tror att Gud talat genom Bibeln och haft en tanke med detta dokument. Och jag tror att det är nära förbundet med den andra personen i gudomen - Ordet, som enligt Joh 1 är sedan begynnelsen. Och som också kallas alfa och omega, början och slutet. En nyckel till denna förståelse finns att finna i Hebreerbrevets första två versar: Att förr talade Gud genom profeterna, men nu har han talat genom sin Son. Och därmed är det sista ordet sagt - för Ordet har talat.

En viktig, nej oersättlig länk i detta talande är Guds Ande - den Helige Ande (DHA), den tredje personen i gudomen, som sänker sig över Jesus efter dopet och därmed befäster länken mellan himmel och jord. DHA talade genom profeterna, men eftersom DHA är beroende av att profeterna hör rätt, blir det en mer "osäkert" kommunikation. Men på samma sätt är Bibeln "bara" inspirerad av DHA och därmed beroende av människans förmåga att höra och förstå Guds vilja - men skillnaden är att här är Ordet närvarande genom att det är inkarnationens mysterium som man försöker bekläda.

Jag är ingen filosof. Så jag får använda mig av de liknelser jag klarar. Om vi tänker oss Toto (västkustrock som var som bäst på 80-talet, men tyvärr spelar de fortfarande). Så tänker vi oss att någon spelar deras musik, inspirerade av Toto. Och så tänker vi oss att någon spelar som Toto och när jag hör dem får jag lust att lyssna på Toto för de är inspirerande. Vi har tre nivåer: Inspiration, inspirerad och inspirerande.

Gud ÄR Inspiration (som Gud är kärlek). Bibeln talar om Inspirationen (spelar samma låtar) är Inspirerad. Och när vi talar utifrån Bibeln är vi som bäst Inspirerande - vi får människor att längta efter Jesus (som jag gick hem och ville lyssna på Level42 efter att ha hört Michael Ruff spela med Straight Jackets och dess drivna basist). Inte är det sämre att InspirerANDE innehåller ANDE.

Så även om Bibeln inte är en del av gudomen, inte fullkomlig, så ligger den närmre Inspirationen än vad vi kan göra i vårt predikande eller vittnesbörd, därför att däri finns det direkta mötet med Inspirationen. Detta kan slå igenom, tror jag, även i vårt vittnesbörd om vad Gud gjort i våra liv. Men inte i den bemärkelsen att nya uppenbarelser sker som kan ändra eller stå i konflikt med tidigare uppenbarelser (uppenbarelser är inspirerade händelser eller utsagor). Bibeln blir mallen som vi läser, bedömer allt inspirerat utifrån.

Så Bibeln är Guds ord i den bemärkelse att den talar det Gud talat (sjunger Totos sånger) men den är inte Gud eller Ordet (i bestämd form). Och eftersom vi i allt vi gör som kristna måste mäta oss med Bibeln blir den oumbärlig som ett redskap för att förstå hur Gud handlar och hur han talar, även med och till oss.

Om vi aldrig hört Toto, får vi försöka hålla oss så nära deras musik vi kan när vi vill få andra att vilja lyssna till dem. Dvs vi kanske inte hört Guds röst per se, men vi har Bibeln att hålla oss till när vi ska leda människor till Gud - och vi har vår egen erfarenhet av att känna Gud - även om det inte innebär att vi alltid kan uttala oss om hur Gud vill ha det. Vi kan inte säga "Så skulle Toto spelat den låten", men "Så skulle Toto ha kunnat spela den låten".

Okej, det haltar ordentligt - absolut. Inte minst därför att jag hört Toto och har deras skivor :-) men Guds röst är för mig aningen mer difus. Men kanske finns det någon relevans i detta i alla fall - i resonemanget i sin helhet. Jag återkommer säkert... tills dess - kommentar på om ni vill (om nu någon ens läser ett såhär långt inlägg).

Påsk

Sitter på påskens sista dag (tack och lov att det finns någon annandag kvar) och är tacksam över det lilla - som samtidigt är stort att man har. Har firat en närmast perfekt påsk.

• Skärtorsdagsmässa i Nöbbelövs kyrka som leddes av kyrkoherden, som också är pappa till en av min dotters klasskompisar och en go - träffar för sällan - vän. Varmt, innerligt och fullt av det som Svenska kyrkan är bra på: symbolik, liturgi och enkelhet. Är man inte van kan det kännas lite stressigt att följa med i liturgin, och jag kan sakna pauserna där man blir personlig - kanske även tillåts vara humoristisk. Men inte en kväll som denna. När altaret kläs av och ljusen släcks för att man går in i pre-uppståndelsens mörker - då ryser jag och grips av den kärlek som ligger bakom Guds handlande i påsken. På kvällen ser vi en Jesus-film med barnen och ber tillsammans, tackar för det Jesus gjort och jag känner en djup tacksamhet över att vi kan kombinera andakt och umänge på ett sätt som vi sällan lyckades med i min familj.
  
• Långfredag utan den gamla tidens tungsinne. Frugan tar t o m dottern till Nova och köper den där klänningen hon längtat efter. Man får ha roligt på långfredagen numera så jag tar sonen till basketkorgen på skolan och skjuter lite straffar. Han matchar mitt high score och frågar på vägen hem om jag verkligen gjorde mitt bästa. Stoltheten lyser i ögonen - på det där goda sättet - när jag försäkrar att jag gjorde mitt bästa. På kvällen kommer två familjer ur vår sköna vänkrets, som är större än vi förtjänar, på besök. Det är trångt i vår trea, men det är hjärtligt och ärligt.
• Påskafton är en familjedag. Vi åker ut till Måryd och spelar boule (fast på gräs, men det får man leva med ;-) Fikar i vårsolen och njuter av stunden. Hemma igen äter vi gott och ser en film (eller två).
• Påskdagen är vi alla utom sonen engagerade i gudstjänsten klockan 11. Så vi släpar oss dit till 10 med en stressad morsa som jagat upp oss :-) Det är lite för sent för att i lugn och ro kunna förbereda men Gud är större och det blir en stark gtj och vi får alla med oss något hem från Lukas underbart roliga och utmanande predikan. Dagen tillbringas med ytterligare en vänfamilj. Vi äter gott, promenerar, spelar kubb (som ska spelas på gräs) och talar om livet. Njuter igen av hur lätt vi går från glädje till allvar. Och på kvällen åker jag och mannen i familjen för att spela badminton, som varje söndagkväll - och nu blandas verkligen glädje och allvar. Avlsutningen på gårdagen ska vi inte tala om - den är för privat. Men låt oss konstatera att pricken över i är ett för svagt uttryck ;-)
  
• Idag - annandag påsk - är det en lugn dag då vi förbereder oss för en ny vecka. För livet efter påsk. Barnens cyklar måste fixas. Frugan ska resa på onsdag - det ska packas och hon måste se till att jag har koll på veckan :-) Jag njuter av att vara lat - jag tycker oftast att det är helt okej. Man får inte lika mycket gjort, men varför ska man få så mycket gjort hela tiden?
  

Så kan en perfekt påsk se ut. Det var skönt att inte behöva tillbringa 2x5 timmar i bil för att göra den där långa resan "hem" till gamla Katrineholm. Att istället kunna fokusera på det som känns viktigt och få koppla av ordentligt. Att kunna vara med och tjäna i kyrkan och ändå ha ork över till vänner. Livet har mycket att erbjuda i det lilla - och ibland känns det riktigt stort!
Och Katrineholm - sörj inte - jag kommer i sommar...